Då bonden kom fram till platsen, satt hustrun på marken och såg ut som en, som inte kan tro sina sinnen. »Inte hade mitt barn tänder som sylar,» sa hon, under det att hon vände barnet fram och tillbaka. »Inte hade mitt barn hår som svinborst,» klagade hon, och hennes stämma uttryckte en allt större och större förskräckelse. »Inte hade mitt barn klo på lillfingret.»